Voodoo i populärkultur

ekt ordet Voodoo nämns uppstår det nästan per automatik en del mystik. Voodoo associeras väldigt starkt med magi och andar. Den bild som ges av Voodoo i populärkulturen har bidragit till att fokus hamnat på de mörka sidorna i religionen. Vem har inte hört talas om Voodoo-dockor som det går att sticka nålar i för att utdela smärta till ett intet ont anande offer? Många tänker säkert också på dödskallar, ormar och zombier, samt någon form av häxdoktorer som offrar djur eller till och med människor i mystiska ritualer. Nu ska vi titta närmare på den bild som getts av Voodoo i bland annat filmer, böcker och media.

Voodoo och zombier

En av de mest fascinerande delarna av Voodoo i populärkulturen är hur man har tagit tron på zombier och tron på att människor kan bli besatta av onda andar, sedan förvandlat det till ett slags globalt fenomen. Egentligen är det främst på senare år som det blivit vanligt att använda vetenskapliga förklaringar på zombier och levande döda, till exempel att det beror på ett smittsamt virus. Tidigare var det ofta mörk magi som var orsaken. Voodoo passade in perfekt i det sammanhanget. I själva verket är det en mindre del av religionen som förvrängts. Den bild som målas upp i populärkulturen av zombier har väldigt lite att göra med religionen Voodoo. Varför är det då så tätt förknippat med den bild som målas upp av Voodoo i media? Sanningen är nog att det är en av de aspekter som man såg som mest spännande och mest annorlunda jämfört med de stora religionerna.

Zombiens ursprung

Ordet "zombie" dök först upp i England runt år 1810. Då hade det en helt annan betydelse än en levande död som hungrar efter att äta hjärnor, som den bild av zombier som är vanlig i dagsläget. Istället hade man kommit i kontakt med en loa (ande) inom Voodoo i Västafrika där begreppet zombie förekom. Det bygger på tron att den mänskliga anden kan lämna en kropp och lämna efter sig en slags varelse som är mänsklig i form, men som saknar intelligens och själ. Eftersom man inom Voodoo inte tror att själen omedelbart stiger in i dödsriket, utan att den kan sväva runt i en period på upp till nio dagar. Därför har dödsritualer alltid varit väldigt viktiga för att säkerställa att övergången går rätt till. Vad utomstående betraktare främst inspirerades av var antagligen haitisk voodoo där begreppet fick en något speciell betydelse. I haitisk voodoo ses zombier inte som monster, utan snarare som offer. Det var människor som genom svart magi väckts upp efter döden av särskilda präster. En sådan präst kallas bokor och de kan i vissa fall även styra de zombier som väckts upp. Tanken var att använda dem som slavar, men kanske framför allt för att skrämmas genom att det fungerade som ett slags slutgiltigt straff. Det var möjligt att fortsätta att plåga en människa efter döden. Detta var något man tog fasta på i bland annat filmindustrin. Ett tips är att titta på James Bond-filmen "Leva och låta dö" från 1973. Den har inspirerats kraftigt av haitisk Voodoo.

Vanligt förekommande Voodoo-karaktärer

De karaktärer som oftast används för att ge Voodoo ett ansikte brukar vara Papa Legba och Baron Samedi, alternativt någon form av kombination av de båda karaktärerna.

Papa Legba

Papa Legba är en loa (ande) som fungerar som en slags portväktare mellan jordelivet och andevärlden. Han sägs tala alla världens språk och ansvar för områden som just kommunikation och förståelse. Papa Legba är en slags motsvarighet till hur Sankte Per står och väntar vid porten till himmelriket och avgör vem som får komma in och vem som inte får komma in. Inom haitisk voodoo brukar han avbildas som en gammal man med en halmhatt som har en hund som följeslagare. I Benin, Nigeria och Togo brukar han avbildas som en yngre man.

Baron Samedi

Baron Samedi betyder fritt översatt "Baron Lördag" eftersom Samedi betyder lördag på franska. Det var språket som användes på Haiti där fransmännen länge styrdes om kolonialmakt. Denna figur är begravningsplatsens herre, samt också en slags väktare. Vanligtvis avbildas karaktären med hög hatt, svart smoking, en käpp och ett vitmålat, dödskalle liknande ansikte. Ett svenskt exempel är att en av gladiatorerna i TV4:s program med samma namn fick namnet Baron Samedi. Om karaktären sägs saker som "han sätter skräck i sina motståndare med sin spöklika mask och sina voodoo attiraljer". Det sägs också ofta att han är besatt av andar. Det är ett typexempel på hur en figur inom Voodoo används för att skapa underhållning. Inte minst för sitt unika utseende och för den mystik som omger religionen.

Voodoo-dockor

Voodoo-dockor har blivit en av de vanligast förekommande symbolerna för Voodoo i populärkulturen. De flesta har säkert sett många exempel på ganska simpla dockor i tyg eller halm som verkar ha sytts ihop av flera olika delar. Något av hemligheten med Voodoo-dockor är att de ska tillverkas av saker som tillhör den person dockans magi ska påverka. Det kan hända att den sys av ett klädesplagg som tillhört personen eller har ögon som består av knappar från personens klädesplagg. I populärkulturen har Voodoo-dockor blandats ihop med onda dockor i allmänhet. Fokus ligger uteslutande på svart magi. En voodoo-docka som ska efterlikna en person skapas och sedan sticker man nålar i den för att orsaka personen smärta på olika ställen. Voodoo-dockor är främst ett fenomen i den inriktning av Voodoo som finns i New Orleans, USA.

Nuförtiden går det också att tydligt se att Voodoo-dockor blivit väldigt kommersiellt. Ganska snabbt blev det tydligt att det fanns mycket pengar att tjäna på att sälja dockor. Det är sannolikt en starkt bidragande orsak till att dockorna både blivit så lätta att få tag på och finns i många olika varianter. De köps ofta som souvenirer när någon besöker New Orleans. Dessutom säljs det voodoo-dockor på nätet som är avsedda som annorlunda och roliga prydnadsföremål. Tanken brukar inte finnas på att använda dem i magi eller för någon form av voodoo-utövande.

Voodoo blandas ihop med häxkonst

Ett vanligt fenomen i populärkulturen är att Voodoo blandas ihop med häxeri. Med det menas främst den klassiska bilden av häxkonst där man använder besvärjelser, förbannelser och kokar ihop magiska brygder. Trots allt är ursprunget till Voodoo gammalt och när européer först kom i kontakt med de afrikanska religionerna var det inte helt lätt att skilja olika företeelser åt. Voodoo tros ha uppstått ur animism och förfädersdyrkan. Animism är en beteckning på tron att allt har en själ. Det vill säga inte bara människor, utan träd, djur och till och med till synes livlösa objekt som stenar. När kristna européer kom i kontakt med afrikaner som använde sig av ormar, benbitar, kranium från förfäder är det lätt att inse att det blev en stor kulturkrock. Allt sågs som svart magi och häxkonst. Även en Voodoo-präst kan lätt framstå som en slags häxdoktor. Det blev inte bättre av att utövare under deras ritualer antogs kunna bli besatta av andar.

Ett modernt exempel kan hämtas från säsong 3 av American Horror Story. Den handlar om en grupp häxor i New Orleans. En av karaktärerna är Voodoo-prästinnan Marie Laveau. Hon är löst baserad på en verklig person som levde under 1800-talet. Laveau blev en slags drottning inom Voodoo i staden. I serien är hon mer av en häxa med stora kunskaper om svart magi och som både utnyttjar förbannelser och åkallar onda andar. Precis som häxor alltid är fascinerat människor är det tydligt att man inom populärkulturen gärna lyfter fram just svart magi och häxkonst i allmänhet när det kommer till Voodoo.

Skillnaden mellan hur Voodoo skildras och hur det utövas på riktigt

Den största skillnaden är att man i populärkulturen fokuserar på de mörka sidorna av Voodoo. Mycket handlar om onda andar, voodoo-dockor, zombier och döden. Skulle man fråga en verklig utövare av Voodoo i till exempel Benin i Västafrika skulle de sannolikt lyfta fram andra saker som hur det ger dem vägledning inför olika beslut i livet och hur det gör att de känner samhörighet med andra utövare och sina förfäder. När de kommer till magin skulle de säkert påpeka att majoriteten av alla ritualer handlar om att locka till sig goda andar som ger lycka, bättre hälsa eller bättre ekonomi.

Inom Voodoo är det vanligt att tro på karma. Vilket är ännu en anledning till att bilden som ges av Voodoo sällan stämmer med verkligheten. En utövare som ägnade sig åt svart magi skulle enligt sin tro riskera att dra olycka över sig själv eller över sina nära och kära. Den som bjuder in onda andar löper också risken att tappa kontrollen. I Voodoo har man generellt sätt väldigt stor respekt för sina andar. Så att agera på det sätt som Voodoo skildras i populärkulturen skulle snarare uppfattas som en brist på respekt. Samtidigt ska man vara medveten om att det finns skrupelfria människor som utnyttjar tron på Voodoo för att skrämmas eller för att tjäna pengar. Precis som i andra religioner.